Egotrippare

Ibland blir man bara så fantastiskt förvånad över folks beteende. En människa som i ena stunden är så självklar på alla sätt, visar sig helt plötsligt vara någon helt annan. Rävspel? tyvärr måste jag faktiskt erkänna att dessa "rävar" oftast tillhör kvinnosläktet (talar endast utifrån mina egna erfarenheter). Vad kan detta bero på? Att bli sviken av någon man har kallat sin vän är aldrig lätt, än svårare är det att lyckas samla ihop sig - ta lärdom av det som skett och vända ryggen till för att gå därifrån. Men dessa svek lämnar stora ärr. Ärr som kan vara svåra att bli av med, tilliten har fått sig en törn och plötsligt känner man sig ensam och utelämnad. Vad beror detta på? Vilka är era erfarenheter? Hur gör ni för att samla krafter och ta nya tag?

Ibland känner jag mig naiv som tror att människor kan ändras, under mina mörka dagar kan jag till och med fundera i banor där jag aldrig mer tänker släppa någon så kallad vän nära inpå livet igen. Men optimismen och viljan tar alltid överhanden. För jag vill ju inte sluta tro, tro på att det finns själar därute som inte sviker, snackar skit och styr sina handlingar efter vad som kan gynna dom själva. Egotrippare... äckliga människor. Har ni träffat på dom? Kloka läsare, bidra med era tankar och dela med er av er kunskap.

Jag känner mig lyckligt lottad som med åren har samlat på mig en liten men ack så betydelsefull skara med fina pålitliga vänner, såväl nya som gamla bekantaskaper. Men någonstans längst inne så sitter fortfarande varningsklockan som ibland plingar tyst och försynt - jag har nu lärt mig att lyssna på den i tid, men ibland så tar jag till mig av plingandet och gör en liten notis - men låter ändå tiden ha sin gång och vill alltid ge personen i fråga en chans. För vad vore livet utan vänner..? Något jag defintivt har lärt mig är att när en dörr stängs så öppnas en annan, jag vägrar att klänga mig fast vid det förflutna, de nya dörrar som har öppnats för mig har gett mig så otroligt mycket mer glädje. Utan krav på några MÅSTEN eller förpliktelser, det räcker helt enkelt med att jag är mig själv. Och det mina kära vänner, känns helt fantastiskt.