andra människor

Folk som verkligen känner mig skrattar ofta åt min fascination av andra människor. Jag är faktiskt totalt besatt av andra människor. Jag kan liksom inte få nog av att få reda på mer, förstå deras egenskaper, hur dom tänker, varför det och hurdå. Det är så fantastiskt intressant hur olika vi alla är och hur vi har blivit formade av våra livsöden. Min besatthet handlar inte alls om att jag är nyfiken och vill lägga mig i alla andras liv, utan jag vill bara "förstå" människan. Jag skulle kunna sitta och bara lyssna på någon som berättar om sig själv i flera timmar... det finns så otroligt mycket som är osagt... så många historier bakom det som blir sagt. Jaa... det finns kanske en anledning till att jag blev en sjuksköterska som jobbar i psykiatrin..

Människor som nyligen träffar mig kan ibland tycka att jag är "too much". Den kommentaren har jag fått slängd i ansiktet på mig ett antal gånger. Detta uttryck har jag flertalet gånger analyserat i småbitar i ett försök att förstå mig själv bättre. Men det slutar alltid med att jag får skaka av mig kommentaren och erkänna för mig själv att jag faktiskt inte kan göra så mycket åt det hela. Jag är en människa som älskar att leva, jag skrattar ofta (och högt), jag är bullrig och babblig, nyfiken och rapp i käften, tar inte skit från någon såvida det inte är befogat, jag har alldeles för mycket sprall i benen och svårt att sitta still. Med andra ord är jag säkerligen ett stort störomoment för många. Men, men, jag har fruktansvärt roligt - nästan jämt, och jag är övertygad om att det är det som är meningen med mitt liv! Aldrig att jag tänker ursäkta mig för den jag är. Keep on going strong (och jäkligt störig) =)