MItt barn och andras ungar

Med detta inlägg kommer jag säkerligen att göra många där ute arga och irriterade. Innan ni brusar upp så vill jag bara påpeka att det jag skriver här är endast mina tankar och åsikter. Jag säger inte att jag gör rätt och ni gör fel, utan det jag vill få fram är helt enkelt bara hur JAG tänker som mamma.

Jag vill inte sätta mitt barn på dagis.
Så. Det var det. Den enkla meningen har fått flertalet mammor att fullständigt idiotförklara mig.
Jag gillar inte tanken på att lämna bort min lilla tös till andra människor. Jag ska göra allt som står i min makt för att jag kan undvika detta så långt det går. Därför jobbar jag nu natt, jag och min sambo kan pussla ihop våra scheman så att det fungerar alldeles utmärkt med att ha henne hemma än sålänge.

Nu är Tilde bara 7 månader gammal, fortfarande en bebis. De flesta mammor är säkerligen fortfarande mammalediga. Men jag har precis börjat jobba, natt som sagt, och än sålänge fungerar det utmärkt. Tilde sover när jag går hemifrån och hon vaknar när jag kommer hem på morgonen. Utmärkt enligt mig, vansinne enligt andra.

Nu för att svara på tankar som säkerligen har väckts, självklart stimuleras min dotter på dagarna. Hon träffar andra barn som är såväl äldre som yngre. Umgås med andra vuxna (mor- och farföräldrar och även vänner till oss) men har hela tiden tryggheten i att mamma och pappa finns där. Jag vägrar att ändra på detta.

Något som jag är fast övertygad om är att man som förälder ska lyssna på sin magkänsla. Det har jag gjort, ända sedan dagen då graviditetstestet var positivt. Det har fungerat utmärkt hitintills. Jag måste säga att jag är stolt över våra insatser som föräldrar då jag anser att vi har lyckats forma ett barn som är framåt i sin utveckling, otroligt social och trygg i sig själv. Tilde är som sagt 7 månader. Jag är väldigt noggrann med hennes rutiner, såväl matscheman som sovrutiner. Detta har medfört att Tilde är pigg och glad i princip dygnet runt. Hon somnar själv i egen säng på kvällen, sover hela natten (utan avbrott) och vaknar klockan 7 med ett leende på läpparna. Vissa kan säga: "vilken tur ni har haft som har fått ett sånt snällt barn" TUR!! Vaddå tur? *fnys* jag är stolt över att vara mamma, och ingen "tur" i världen kan fostra ett barn.

Nu när jag ändå är igång med att göra er uppretade så kan jag slänga in en grej till: Jag förkastar Anna Wahlgrens 5-minuters metod!! Det du! Den som blivit så himla populär. Visst verkar den fungera, alla är ju så himla nöjda. Jag vägrar låta mitt barn ligga och vara ledsen själv, inte ens när det bara gäller "de första kvällarna". Icke. Det fungerar ju uppenbarligen att göra på annat sätt.