Ahhh, kvällslugnet börjar sakta sänka sig över min kropp. Tilde sussar sött i sin säng och min älskade älsk och jag sitter uppkrupna i soffan. Hur kan det komma sig att man alltid blir sugen på "något" såhär dags. Suck, jag blir så trött på mig själv. Funderar på att promenera bort till coop och inhandla gurka och dipp, smaskens på ett lite nyttigare sätt. Dippen blandas naturligtvis med kesella istället för gräddfil, wich means = no dåligt samvete =) Mammakilona måste bort!!
Människor i min omgivning försöker i ren desperation att dölja sina groteska miner när jag avslöjar hur mycket jag faktiskt gick upp under min graviditet. Fördomar? Förhastade slutsatser?
Jag testar på er: under min graviditet gick jag upp 36kg!
Reaktion? Nu måste du säkert undra hur i hela friden jag lyckades med detta, säkert måste jag ha ätit en massa gotte och onyttig mat. Men nej kära vän, jag måste göra dig besviken. Gåtan om alla dessa massiva kilon är fortfarande inte löst. Jag åt nyttigt under hela min graviditet, var ute och promenerade cirka en mil varje dag. Den största boven i dramat tror jag är min träning och mina gener och anlag. Jag har haft ett ljumskbråck för några år sedan som var så illa placerat så att när jag blev gravid så förbjöd min barnmorska mig att träna under graviditeten, jag fick inte lyfta alls. Jag som har varit superaktiv på gymmet tidigare blev med andra ord ganska handlingsförlamad. Om man blandar detta med faktumet att även min mamma svällde upp till en koloss under alla sina tre graviditeter (har idag tappat all extravikt) så funderar jag på om detta helt enkelt är svaret på gåtan? Vad tror ni?
Anyway, nu har jag gått ned cirka 28 av de 36 kilona, och I´m still going strong. Jag ger mig inte förrän allt daller är borta. Me no like. Såfort jag får svar från jobbet om det eventuella friskvårdsbidraget så kommer även träningen igång igen, och det ska bli gudomligt skönt!!
Hur går det för er andra mammor därute? Är alla era graviditetskilon borta? Ge era tips, hur gjorde/gör ni?
Inlägg
Gick ju "bara" upp 8 kg när jag väntade Alexander och dessa ammades bort rätt fort. Fortsätt som du gör nu, ät nyttigt och rör på dig så fixar du det!
SvaraRaderaVi kanske kan gå på nån afro powerdance ihop?
Å vad kul att du börjat blogga igen :-) ska följa er vardag med spänning.
SvaraRaderajag gillar ditt sätt att vara och tänka och tycker också det är fascinerande med andra människor. Att vara så positiv som du är underlättar ens liv oehört. Jag är också positiv men inte mer än människa. Ingens vardag är som en räkmacka. Även att jag älskar mitt barn precis som du gör kan man ändå bli irriterad ibland ;-)
Alla barn är olika och vi har också varit väldigt noga med rutiner för Arvid, tror att det är viktigt för deras trygghet! Arvid är oftast glad och nöjd men även barn har ju sina faser där nätterna blir lidande exempelvis. Många säger till oss också att vi har tur. Till viss del tur (att han inte haft kolik eller är obotligt mammig eller så.. :-) men mest hur man väljer att uppfostrar som föräldrar.
Som du skriver, alla vet i sitt hjärta vad som är bäst för sitt barn. Man bara vet. Men man får inte glömma bort sig själv. LÅter som det funkar kanon att du jobbar nätter, vad skönt! Om ni kan pussla ihop era arbetstider så Tilde kan vara hemma är det också bra, eftersom ni känner det som är rätt!
Ang gravvikt så gick jag ju inte upp så mycket men kroppen förändras verkligen mycket, omfördelas på ett sätt som jag inte kommer kunna träna bort. men vad gör väl det ;-) Hoppas du lyckas gå ner så du trivs med din kropp. Träningen gör dig säkert gott som är van vi det :-)
Kram!
Ah men du måste ju förstå att folk reagerar om man gått upp 36 kilo :P hehe mer än hälften av det jag vägde för jag blev gravid. Gick själv upp 20 kg under min graviditet och tycker det var as mkt. Har endast gått ner 11 kg och det var snart 4 månader sen min son föddes. Men orkar inte anstränga mej så mkt mer än jag redan gör. har 2 hundar som jag motionerar varje dag ju. Huvudsaken jag inte går upp mer.
SvaraRaderaAng dina gravkilon så är det väl bara börja träna och se vad som händer hoppas du når den vikt du vill ha :D
Jisses darl! VILKEN BLOGG! Inte att det förvånar mig att du besitter även denna gåvan. Men fan darl av fint du skriver! I am so happy that your back!
SvaraRaderaÅhh du va fanimej en av de vackraste preggos jag sett. Du är fortfarande en av de vackraste jag vet!
En kommentar till från mig här. Jag har varit lite orolig för lilla familj. Jag tänkte att du kanske hade slutat upp helt eftersom något hade hänt med lilltjejen. Puhh, skönt att inte det var fallet.
SvaraRaderaKram på dig!
Hej! Jag har försökt gå in på din sida några gånger men då var det lösenordsskyddad, tänkte oh va synd. Du hade precis fött barn och jag ville gärna följa bloggen :) Nu har jag möjlighet att göra det!
SvaraRaderaDet här med graviditetskilon är en börda för mig. Jag vet inte om du brukar följa min blogg, men det är något jag brukar skriva om rätt ofta! NEJ jag har inte gått ner alla kilon än och det är jättjobbigt!! Bra kämpat med din vikt!
Jag gick upp 27 kg och min lillpojk är snart ett år gammal. Jag har fortfarande 7 kg kvar. Men så länge jag inte går upp i vikt så är jag nöjd. Jag är ute och promenerar när det inte är för kallt.
SvaraRadera