Gästbloggare: Amazonen

Jag har fått möjligheten att uttrycka mina tankar i en blogg, vilket jag aldrig gjort förut men varför inte? Hur ska man stärka jaget? Ja, det är väl många som funderar och har åsikter om detta. Men jag kan bara referera från livet. Jag har inte svar på några frågor men jag har funderat mycket kring min egen uppväxt och vad den har kommit att betyda för mig. Mina föräldrar och jag pratade väldigt mycket, varje kväll drack vi tea och diskuterade vad som hänt under dagen. Då kom ofta händelser, oförrätter, besvikelser och funderingar upp – vi pratade fram och tillbaka kring det som hänt och ofta fick de frågor som jag hade, ett svar i vårt samtal. Inte sällan fanns där ett gammalt ordspråk som min mamma refererade till och detta kändes just i det sammanhanget tröstande. Jag gick sällan och lade mig med funderingar, utan var oftast ganska nöjd med att vi diskuterat var som hänt under dagen.

Som vuxen har jag ofta tänkt tillbaka på de här kvällssamtalen, och funderat kring vilken betydelse de haft för mig i vuxen ålder. Inte sällan har jag som vuxen sökt tröst i de ordspråk som min mamma refererade till när jag var ledsen, för jag tänkte : De kan ju inte vara tagna direkt ur intet, de måste ju ha en betydelse! Vilket måste betyda att även jag kan förlita mig på tanken att de kanske betyder något.

Livet är svårt, men det är ur motgångarna vi finner styrka att fortsätta! Jag har ofta tänkt på min mammas ord: ”Det är alltid som mörkast innan det ljusnar!” Oavsett vilken tolkning man lägger i detta ordspråk så känner man ett hopp om att morgondagen blir bättre, och man orkar kämpa vidare. Jag är övertygad om att vi går stärkta ur motgångar och att dessa lär oss att uppskatta när livet ger oss små men betydelsefulla framgångar. Bara vi tar oss tid att uppskatta dem! Jag har själv mött motgångar, och har ofta undrat varför har detta drabbat just mig? Men jag kan nu se att denna motgång gav mig en livserfarenhet som har givit mig styrka att hantera andra händelser!

Vi rusar så snabbt genom livet, men hinner vi se allt underbart som händer runt omkring oss? Vi strävar hela tiden framåt och vill uppleva förbättringar. Men tar vi vara på de små fantastiska händelserna som sker alldeles intill oss? Ser vi att barnet lär sig att prata, gå och äta själv? Ser vi att kärleken fortfarande spirar efter 30 års äktenskap? Ser vi att vi fortfarande är en hel familj, där alla är friska och lyckliga? Är vi tillräckligt tacksamma för detta?

Njut, njut av livet! Ta vara på alla stunder när Du sitter med ditt lilla barn i din famn, när världen är tyst runt dig och livet känns evigt! Ta vara på stunden och njut, tids nog pockar omvärlden på och alla måsten gör sig gällande! Ta vara på livets godhet, unna dig att njuta! Känn dig som en speciellt utvald person som har fått förmånen att ge världen något fantastiskt. Allt det Du gör har någon betydelse, för dig, för någon annan och för världen. Känn dig utvald och speciell – och lär dig njuta av livets gåvor. Allt är inte rättvist, men vi kan alltid se att livet givit oss någon gåva, om än den är liten – men den finns! ”Lär dig livet gåta, älska, glömma och förlåta!” Kanske kan vi bli mer ödmjuka, mindre kategoriska, kanske kan vi lära oss att njuta av det som finns precis framför oss, istället för att rusa vidare i jakten på ……………Livet är inte oändligt, det blir alldeles uppenbart när man inte längre är 20 år och odödlig! Men vi upptäcker det för sent! Därför vill jag ge Er fantastiska kvinnor som läser denna blogg ett hett tips. Njut av livet, i motgång och i medgång – för det finns en mening i detta!

/ Amazonen - mormor & mamma