När jag undervisar elever på gymnasiet så brukar jag ofta dela upp det fullständiga ordet i mindre ord, för att på så vis lära eleverna vad ordet verkligen betyder eller för att ge dem en minnesbild av ordet. Sådana ord kan vara samhälle, att alla samsas på samma häll och bidrar till att livet på den där hällen blir bra och därmed knyta an till vårt samhälles lagar och regler. Men det kan också vara ord som nyheter och för att eleverna skall förstå kriterierna för en nyhet så delar jag upp det som ny- någonting som är aktuellt, het -någonting som är sensationellt och er -det skall angå den som läser. Och på samma sätt så skulle jag vilja förklara ett visst perspektiv på livet. Klumpeduns-perspektivet. När många människor får höra om vad jag har varit med om i mitt liv så kan de förfasas och säga: "Herregud, hur orkar du leva? Mobbning, misshandel, flertalet knäoperationer, diskbråck, sexuellt ofredande, svåra parseparationer, förföljelse, hot, arbetslöshet och så har du fått begrava två av dina barn, herregud! Och du är ju bara 25!" Och ja, det är ju ett sätt att se på livet, det vill säga att göra en klumpeduns. För vad händer när man klumpar ihop livets alla negativa händelser? Jo, det blir en klump som sedan säger "duns!" inom oss själva. Och många gånger kan den där dunsen inom oss själva tynga ned oss så pass långt att man inte kan fokusera på någonting annat. Tankarna kring alla dessa svåra händelser i relation till varandra gör att det kan vara svårt att se stunderna däremellan. Såsom att jag faktiskt har oerhört goda familjemedlemmar och vänner, har fått resa, gifta mig, fått tre underbara barn, äger ett fint hus, snart har en fullständig lärarutbildning och så vidare.Allt detta utesluter eller raderar inte de svåra händelserna i livet, då livet inte är en matematisk formel, men tillsammans så utgör de just livet. Och alla har vi en historia som innehåller mer eller mindre traumatiska händelser, men skillnaden är hur man väljer att sätta dem i relation till varandra eller till livet i sin helhet. Ja, helt enkelt om man väljer att göra en klumpeduns eller ej.
http://www.mammamelissa.blogg.se/
Nationaldagen (sent omsider)
3 år sedan
Inlägg
Mkt intressant och värt en extra tanke. Jag skulle vilja säga att människor som vi, som varit med om så mkt redan, trots att livet knappt börjat för oss är som studsbollar. Visst kan vi dunsa ner men vi studsar alltid tillbaka upp igen. Om så med hjälp av familj och goda vänner, men också tack vare inre styrkor och "jävlar anamma". Det krävs en hel del för att så en studsboll att ligga still....tro mig, sonen har massor här hemma :)
SvaraRaderaSå fortsätt studsa tillbaka, för vi behöver fler kloka kvinnor som du omkring oss.
Tips till dig Louise :
SvaraRaderahttp://gymglam.se/
det är jätte stort att kunna titta emellan sina klumpedunsar och se vad livet har gett däremellan..
SvaraRaderaHar själv haft det jobbigt i livet ,men vill inte vara utan detta ändå på något sätt.. Vi är dom vi är och har blivit starka själar på livets väg av dessa motgångar vi har haft!! Och vi får inget till oss som vi inte klarar av=)