fredag 5 februari 2010

att stanna upp...

Ibland, när allt snurrar som mest och allt bara känns usch och blää... så krävs det faktiskt att man stannar upp en stund. Man säger ju att även solen har sina mörka sidor, med det sagt så vill jag fortsätta med att avslöja att trots min glada personlighet och högljudda skratt så har även jag mina dåliga dagar. Dagar då allt bara känns tungt och trist och att all världens problem vilar på mina axlar. Jag och min älskade älsk satt och pratade om det i soffan idag. Att man inte oftare stannar upp och funderar på vad man faktiskt har. Älsken svarade: "Men jag vill ju alltid bara framåt" och det är väl just så. När man väl har nått den punkt man har strävat efter så länge, så ser man plötsligt hur nya mål dyker upp, och plötsligt så är tillvaron inte "nog". Trots att man har kämpat så hårt. Shame on us!! Jag smäller mig själv på fingrarna när jag inser hur otacksam jag är.
Jag är en otroligt driven människa, vill hela tiden framåt framåt. Kämpar mig blå tills saker och ting blir som jag vill, in i minsta detalj. Men aldrig blir jag riktigt nöjd. För där, lite längre bort, så dyker ju nya visioner upp... tänk om... åh vad jag skulle vilja... bla bla bla bla....
Idag rensade jag och älsken luften. Vi pratade om allt fint vi har. Hur fantastiskt livet egentligen är. Att det inte är någon panik med att nå dit våra drömmar pekar, vi kommer ju att nå dit. Vi njuter av vårt liv. Till fullo. Vi ska nå våra mål, snart. Men vägen dit kommer att kantas av lycka, glädje och tacksamhet för den kärlek vi har, styrkan vår relation föder och det underbara liv vi skapar tillsammans. Jag är övertygad om att resan till målen blir bra mycket behagligare, än om stress, press och frustation tar över drivet i jakten på drömmarna.
Idag var en bra dag. När stannade du upp senast?

1 kommentar:

  1. Jag stannar upp och reflekterar varje kväll, innan jag går och lägger mig. Varje dag är unik, den kommer inte igen så den är värd att summeras, analyseras och tas tillvara.

    kram

    SvaraRadera